Pepparkaksbak!

Här har baket precis startat.

En del av slutresultatet!

En av killarna har en dröm om att gå konstnärs skola & ja, han är faktiskt grym på det han gör!

Kan du förklara ordet salt?

Ja, hur förklarar man ordet salt? Jag kan ju förklara peppar, hus, dörr, platt, tunn, tjock, guld, till och med ordet kanske.....men salt det kan jag inte förklara.
Igår var vi i Filipstad. Vi var där för att baka pepparkakor. Innan vi åkte sa Therese: Om han kommer som sa sist att han inte skulle vara med och baka för det är det bara tjejer som gör. Om han kommer, då blir jag nöjd! Och vet ni vad, han kom! Han var den som kom först, han mjölade, han kavlade, han gjorde granar, grisar och satte in dem i ugnen för att sedan måla dem. Sedan ramlade de in en efter en.
En av killarna säger efter en stund:
- Efter jul ska jag flytta till eget boende!
- Jaha, vad spännande!?
- Är riba bara till för dem som är under 18 år?

När vi sitter där runt bordet så slås vi båda två av känslan, känslan över hur små de är. De är långa, de är killar med mörk röst andra med fortfarande ljusare stämma, men trots att en del av dem är längre och större än oss, långt ifrån alla, och trots deras till en början attityd så finns där hela tiden en nyfikenhet. En nyfikenhet av att få vara med, få veta saker, saker om oss, om samhället de nu bor i, ord, meningar, osynliga regler. De frågar saker, de berättar saker, som känslan av att vara uttittad, att bli kallad elaka saker ute på gatan.

- Nu har jag lärt mig att baka också. Säger en av dem glatt.
- Ja, man lär sig något varje dag. Alla gör det även vuxna. Svarar en av de gode männen som kommit på besök.
Vi sitter kvar en stund och jag börjar ta kort på pepparkakorna, killen har en bättre mobil än mig och vill skicka den till mig via bluetooth, jag har ingen aning om hur man gör. Han frågar mig om det inte är min telefon? Jag skrattar och han hjälper mig.
- Man lär sig något varje dag! Sa jag.

IK-FBKdivision5

 För en vecka sedan berättade vi för våra killar att de skulle spela fotboll & möta ett division 5 lag. Vilket pådrag det blev! På en gång började det diskuteras; jag ska va på topp, du är back! Nej, jag vill inte! Vem ska vara målvakt? Och så höll det på.........Sen planerades det in träning, kl. 7.30 på onsdagsmorgonen var gympa salen i skolan bokad för att köra ett träningspass.
Och så kom då den stora dagen.......I torsdags kväll samlades vi kl. 19.00 för att köra taktiksnack inför kvällens fotbollsmatch. Vi spelade på konstgräs i en utomhushall & kallt var det, men inget kunde stoppa dem. Först körde vi 15x15 minuter, tänkte att det kunde räcka. Det gjorde det inte, de ville spela mer. Båda lagen, så då mixade vilagen och körde i 40 minuter till!

Mångfald, sicket mode ord!

Mångald hit & månfald dit, det är farligt när vissa ord/begrepp blir mode ord & vi slänger med dem lite här & var för att låta duktiga! Blanda, blanda, blanda, ja då ser det bra ut. Utåt sett i alla fall!

Men skapar vi verkligen mångfald genom att mixa ihop en iranier, en man, en muslim, en svart, en vit, en kvinna, en svensk, en homosexuell, en funktionshindrad etc? Handlar inte mångfald om så mycket mer, om att ha förmågan att se varje människa som en individ oavsett de yttre attributen?

När vi hör ett påstående om någon tar vi det ofta till oss som en första hands information och i mötet med den personen lägger vi all vår fokus på att få fördomen bekräftad. Vi glömmer helt enkelt bort att påståendet är andra hands information och att det egentligen borde vara ens egen uppfattning som är första hands informationen. Om vi kunde komma ihåg att det den andre påstod om personen vi möter inte är sanning utan enbart dennes beskrivning av personen skulle vi kunna se individen och därefter bilda oss en egen uppfattning om denne.

 Skulle det inte vara mer spännande om vi vågade mötas och skrapa på ytan för att kunna få fram varje individs hela jag?

Fokus för mångfald borde helt enkelt ligga på likheter och olikheter mellan individer, inte utifrån vår kulturella eller sociala bakgrund.

Du väljer själv om du vågar mötas eller inte för att sedan våga skrapa & sen är det upp till dig vad du vill se; Likheterna eller olikheterna!

Filipstad

Igår var vi i Filipstad igen. Järngänget, Therese, Maya & Linda. Tillsammans satt vi i deras "källare", läste läxor & spelade spel. I dessa stunder kommer, som vi sagt tidigare diskussioner kring livet fram. Hur det är att bo i Filipstad, en liten stad där man lätt blir ut tittad. Ingen som hälsar, ingen som pratar, känslan av att vara annorlunda!
Men det var riktigt kul igår, vi skrattade mycket...riktigt mycket!!!!!!

See ya

Allmänna Arvsfonden

Förra tisdagen var vi i Stockholm, för att vara med på Allmänna Arvsfondens inspirationsdag. Det var en dag fylld av olika föreläsare och även inspiratörer som själva bedrev projekt. Det som är mest givande och roligt i sådana här sammanhang är att få stöta på de andra projektledarna som finns runt om i landet. För att få ny inspiration, nya idéer, få ventilera om sådant som har fastnat för en själv i sitt eget projekt, få höra hur andra har löst liknande problem med mera.

Det som var roligast under dagen var att få ta del av; Årets guldkorn. Det är projekt som fortsätter att bedrivas efter det att finansieringen från Arvsfonden har upphört! Kolla in 2010 års guldkorn; http://www.arvsfonden.se/Pages/SectionStartGuldkorn____37676.aspx 

Fullt Upp!!!!

Tyvärr är egentligen fel ord, men vi har haft fullt upp de senaste veckorna. Vilket är precis som det ska vara......mer spännande information kommer under dagen imorgon :)

TJOHO!!!!!!

Barmhärtighet

Den 17 november fick riba ta emot en summa pengar av Frimurarna i Karlstad. På eftermiddagen hölls en högtidlig sermoni med de olika organisationer som hjälper behövande, alla fick vi dela på den summan pengar som organisationen Frimurarna samlat in under året som gått.    

En frimurares främsta dygd är att vara barmhärtig och Caritas är det ord som frimurarna använder för barmhärtighet i dagens Sverige.

http://www.nwt.se/karlstad/article805270.ece 

Vi är oerhört tacksamma för dessa pengar. Vi kommer att använda dem till att ordna någon form av sommar verksamhet. Vi har en tanke om att killarna själva ska få göra ösnkemål om vad de vill göra och utgå ifrån dem när vi anordnar aktiviteter i sommar!

                                                                                                                                  

Så lite kan betyda så mycket för någon annan

Vi träffade Reza för första gången för lite mer än ett år sedan. Vi märkte på en gång att han var en kille med status i gruppen & kände att det vore bra om vi fick han med oss. Första träffen vi hade då så satt vi alla runt ett bord och vi (ledare), berättade lite vad vi hade tänkt att göra och varför vi alla var där. Reza tittade på oss och frågade:
- Måste jag vara här?
- Nej, det är frivilligt.
Reza vände sig mot sina kompisar och sa något, sen resta han sig upp och några följde efter, inte alla men några och de gick. Shit, tänkte vi! Men vad göra så vi körde på.
Reza var med ibland och ibland inte, de gånger han var med var det dystra miner och när vi läste läxor stirrade han irriterat på oss.
Sista träffen vi hade den terminen skrattade Reza. Han skrattade mycket den gången och köpte godis som han delade med sig av till oss.
Idag är Reza den killen som vi har tätast sms kontakt med. Vilket innebär att vi sms:ar någon dag innan det är aktivitet för att tala om vart och när vi ska träffas, så kan han i sin tur meddela de andra. Igår sms vi Reza och han ringde upp oss strax därefter.
- Jag kan inte komma imorgon. Jag är ledig från skolan. Vi firar islamisk jul. Det är bara två killar som kommer med.
- Jaha, okej vad synd. Men vi ses nästa vecka!? Svarade vi.
- Ja, det gör vi!
På förmiddagen samma dag som vi skulle träffas den gången ringer Reza.
- Hej! Jag ringde igår och sa att jag inte kunde komma. Men jag kan komma, jag vill komma idag!
Så vi bestämde en plats och tid för att möta upp Reza så att han också kunde hänga på.
När Reza och de andra killarna tittar oss i ögonen efter varje träff och säger: Tack! betyder oerhört mycket, det är äkta!

Livets lotteri!

Årets MR-dagar var i Örebro på Conventum. & vi var där! Det är Nordens största mötesplats för praktiker, forskare, myndigheter, politiker och ideellt engagerade som arbetar med- eller vill lära sig mer om mänskliga rättigheter. Syftet är att öka kunskapen om Mänskliga rättigheter & att lyfta dem högre upp på den politiska dagordningen. Läs mer om om MR-dagarn på: http://www.mrdagarna.nu/
På plats fanns även olika organisationer som ställde ut information om sin verksamhet. Bland annat hade Rädda Barnen ett utställningsbord, med möjligheten att delta i "Livets lotteri".

Här provar Therese att snurra hjulet för att födas på nytt!

Detta är en webbkampanj som Rädda Barnen gör just nu. Varje dag föds 360.000 barn i världen, färre än 300 barn föds i Sverige. Chansen att DU skulle få börja ditt liv i Sverige är 0,08%. Vart skulle du hamna om du föddes på nytt och hur skulle ditt liv se ut?

Gå in på http://www.livetslotteri.se/ för att snurra hjulet och se vart DU skulle födas och hur DITT liv skulle se ut!



Collage

Här är ett av de snygga collagen som gjordes utav en av killarna i Filipstad!

Flykringseminarium

Lördag morgon begav vi oss till Sundbyberg, där ligger nämligen Rädda Barnens huvudkontor & i helgen skulle det hållas ett två dagars nationellt flyktingseminarium där. Det var som vanligt en massa brinnande eldsjälar som valde att delta, & i vanlig ordning så blev det en bra helg med spännande information & föreläsare. Denna gång var det lite extra spännande då det var första gången som vi besökte huvudkontoret!

Så nu är vi laddade igen till max för att kämpa vidare för alla barns rättigheter!

Filipstad & Rud!

I måndags var vi i Filipstad. Det var vi (Therese & Linda) samt Maya som åkte iväg. Vi var alla en aning spända & nervösa. Det är det ju alltid när man ska träffa nya människor, men detta var ändå annorlunda. Vi hade förväntningar men ändå inte. Vi sa till oss själva att vi tar det som det kommer. Men ändå är det klart att vi funderade, kommer de att komma, kommer de att uppskatta att vi är där, kommer de tycka att vi ger dem vad de förväntar sig av oss. När vi väl var framme gick vi till "källarlokalen" där vi skulle hänga tillsammans. Det är så att till dessa två boenden finns det en källarlokal, låter kanske inte så spännande. Men där finns det soffor, fåtöljer, bord, stolar, ett litet kök & fönster som tur är :) Klockrent för oss. Vår tanke var alltså att vi skulle hänga där nere i källaren & finnas där i några timmar så fick de komma som de ville. Skulle ingen dyka upp så tänkte vi cirkulera runt i de båda boendena. Men det roliga är att det behövde vi inte, de kom till oss, nyfikna & intresserade! De frågade vad vi gjorde där, vad vi ville (trots att vi hade informerat om detta innan med tolkar :).....Vi spelade spel, vi läste läxor. Usch, jag kan verkligen förstå att det är svårt för dem, även om de till viss del är lata, men vem var inte det när man var 14 år & "tvingad" till att läsa biologi? Lägg sedan till att du inte kan språket & att du är utan din familj. Vi pysslade också, tanken var att de skulle genom detta ge oss en bra bild av sig själva. Vi snackade en del också, om allt möjligt om skolan, om fritiden, om längtan efter sin familj.

Idag är det Karlstad som gäller. I eftermiddag ska vi åka & spela tennis med killarna. Ska bli grymt kul, tror jag? Under denna träff kommer vi även att diskutera filmen; Jalla, Jalla........om kärlek & frihet!

Höstlov

Den här veckan är det höstlov för Karlstads ungdomar vilket innebär att vi i riba har en, för ovanlighetens skull, ganska lugn vecka. Det är nog välbehövligt för det är lätt att energin och orken tryter när det blir för mycket av allt och stressen tar överhand. Det är dessutom ganska dystert ute nu. Här i Karlstad spöregnar det idag!

Eftersom vi insåg att det kommer bli svårt att samla alla killar under höstlovet för att göra något tillsammans beslutade vi att "vila" från aktivitet denna vecka och ladda om för nästa vecka då det blir tennis med grabbarna, detta genom önskemål från dem själva vilket är extra kul. Det känns redan som vi blivit ett bra "gäng" och killarna tar för sig mer och uttrycker egna önskemål, vilket vi tycker är jättekul. Det är ju deras åsikter och önskemål som projektet ska bygga på!

Nästa vecka blir det dessutom en tur till Filipstad igen för att äntligen starta "på riktigt" där. Mer om det nästa vecka.

Vi fick igår också reda på en glad överraskning... men det berättar vi om när det är mer klart!

Ha en fortsatt bra vecka och helg!

Filmtajm

 

I onsdags träffade vi fyra av killarna för att se på filmen; Jalla, Jalla! Alla hade redan sett den, men tyckte den var helt okej att se igen. Så vi satt där & åt popcorn & drack cola & skrattade. För visst är den rolig! Men ändå inte, eller jo den är rolig om man kan skratta åt det. Till viss del är den sann, den är baserad på hur verkligheten ser ut för en del. Det är ett svårt ämne för en del av oss, men ett välbehövligt ämne att diskutera; får man bli kär i vem man vill? Är det okej att bli kär i en tjej från ett annat land än mitt eget? Eller är det okej att bli kär i en person av samma kön som mig? Kommer de, min familj, min pappa, mina kompisar, mina nära & kära att acceptera mig då? Vart står jag själv i denna fråga, skulle jag acceptera om min bror blev kär i en tjej från ett främmande land, med främmande kulturer eller skulle jag acceptera om min bästa kompis blev kär i en person av samma kön? För skulle filmen vara lika rolig om den handlade om mig själv ellerskrattar jag för att det handlar om någon annan?


 

Det är livsviktiga frågor att fundera över!

Filipstad!

Japp, nu har vi varit i Filipstad & träffat 15 killar, från Afghanistan, Ryssland & Somalia. Vi var till en början lite nervösa för att träffa ungdomarna, ska erkännas! Men Tess skötte detta galant med alla tolkar som satt med & gjorde allt för att överrösta varandra :).......Vi informerade för dem om riba, bara lite kort. Till en början var de lite negativa, eller negativa & negativa, men de hade sina funderingar & ville ha mer av oss. Efter lite snack så kommer de med ideer om vad de vill, vad de tycker osv. Trots allt stimm (med tolkar) så kändes det bra att nu ha träffat killarna. Vi ser fram emot att komma tillbaka till Filipstad!

Innan vi mötte ungdomarna hade vi möte med tre rektorer i Filipsatd, två från högstadiet & en ifrån gymnasiet, de var verkligen samarbetsvilliga & vi ser fram emot vårt framtida samarbete med dem :)

Badminton!

Igår var vi tillsammans med 7 killar & spelade badminton & shit va kul det var! Inte för att jag (Linda) idag faktiskt, har träningsvärk i armen & ja, Tess jag erkänner man svettades, :).....utan för att alla var med! Vi spelade två mot två, vi spelade en mot en, vi bytte lag & vi hade kul. När vi spelat i närmare en timme satte sig de som tröttnat på golvet och vi snackade om lite allt möjligt mellan, nästan, himmel & jord! Med oss igår var även en av de ideella krafter som också vill vara med i riba & det är en grym tjej som vi verkligen är riktigt nöjda med att ha hittat!!!!!

Tyvärr glömde vi ta kort: SKÄRPNING!!!!

Peace out!

ribaintro

Godförmiddag!
Igår körde vi vår första riba introduktion tillsammans med alla underbart, grymma tjejer som vill vara med i vårt projekt. Vi mixade information om projektet, med information om Rädda Barnen som organisation, dess historia och barnkonventionens uppkomst. Vi testade på värderingsövningar om fördomar varvat med diskussioner om hur det kan kännas att komma ny till ett nytt land av olika anledningar. Men även att själva känslan av att vara ny och ensam, känslan av att vara utlämnad kan finnas även om man "bara" flyttar till en ny stad. Vi tog även upp lite om grupprocesser och ledarskap!
Som alltid när man träffar likasinnade så fylls man på med ny energi, en massa inspiration och glädje.

Ja, sammanfattningsvis så blev det en grymt lyckad kväll  :)

Ny vecka

Hej hopp!

Med ny inspiration efter en givande dag på Allmänna Arvsfondens introduktionsdag förra veckan är vi nu tillbaks på kontoret. Jag, Therése, som var den som åkte på denna träff fick mycket tips och värdefulla tankar att ta med mig hem för att göra vårt arbete med riba ännu bättre.

Imorgon är det dax för riba intro, en informationskväll för våra nya ideella krafter som vill ge av sin tid för att driva riba framåt. Dessa människor är guld värda och vi är så glada och tacksamma för deras engagemang! Det blir en kortare presentation av Rädda Barnen som organisation, en presentation av projektet riba, lite snack om ledarskap och grupprocesser samt lite övningar och diskussioner om möten med andra kulturer.
Det ska bli kul tycker vi!

/Therése

Bowling...

Förra veckan bowlade vi tillsammans med ungdomarna som deltar i riba. Det var kul och blir ett avslappnat sätt att umgås på och lära känna varandra bättre.

Vilka är vi!

Vi som jobbar med riba är:

Therése 29 år. Jag är tillsammans med Linda projektledare för riba. Jag har tidigare också jobbat som boendestödjare för ensamkommande barn. Jag är utbildad Beteendevetare och har en magisterexamen i sociologi. Min inriktning under studietiden har varit integrationsfrågor, mångkultur och genusfrågor, särskilt riktat mot barn och unga.

Linda 30 år. Jag är utbildad Beteendevetare med magisterexamen i sociologi. Jag har alltid varit intresserad av mänskliga rättigheter, men framförallt brinner jag för barns rättigheter. Mötet mellan människor har alltid fascinerat mig och därför blev valet av min inriktning under studietiden självklar; jag ville fördjupa mig i integration och genusfrågor. För mig är det oerhört stora, viktiga frågor men även svåra frågor som vi inte får vara rädda att diskutera.

Vad är riba?

Riba är ett projekt under Rädda Barnen som finansieras av Allmänna arvsfonden.

Projektet vänder sig i första hand till ungdomar som är nya i det svenska samhället. Genom våra träffar med ungdomarna vill vi ge dem nya kontaktytor genom bland annat föreningslivet. Projektet syftar vidare till att ge "redan etablerade" ungdomar, dvs ungdomar som är födda i Sverige eller ungdomar som bott här en längre tid, och nyinvandrande en ökad föreståelse för varandra, vad gäller både likheter och olikheter. Vår övertygelse är att en dubbelsidig integration är nödvändig i samhället!



              

Nya loggan!

Vår nya logga är klar!
Tack 30 fingrar!

Motiverande?

Är det här en motiverande miljö att vara i?
Skulle Du vilja arbeta här?

Vems ansvar?

För mig är en bra lärare en människa som är drivande, inspirerande, motiverande. Idag besökte vi eleverna på "vår" högstadieskola. När vi kom in i klassrummet för att prata om projektet riba, kort och inspirerande. Ville en av eleverna gå på toaletten. Nej, big NO NO, man håller sig tills de som ska besöka en har pratat färdigt om man inte helt plötsligt drabbades av magsjuka vill säga. Läraren svarar menlöst och nervöst: ja, bara du är tillbaka snart? Återigen big NO NO!!!!!!! Häromdagen diskuterade vi om att det finns en del människor, vuxna människor vill säga som tycker att barn & unga idag har fått för stor makt, för mycket att säga till om, att de unga helt enkelt har tagit över! Om det nu är så, vems fel är det? Ska vi återigen skylla på de unga eller är det de allra minsta barnens fel? Vi vuxna har ett ansvar, det är vi som bestämmer. Det är vi som ska ge barn & unga verktyg, byggklossar att bygga med. Så att de vet vad som är rätt & fel, vad som är deras bästa & vad som inte är deras bästa. Men för att kunna ge dem de bästa verktygen måste vi lyssna på dem, ta till oss det de vill säga & försöka att förstå dem. Men fortfarande är det vi vuxna som har det yttersta ansvaret. 

Välkommen!

På denna sida kommer vi att skriva om allt som har med barn & ungas rättigheter att göra. Att man oavsett kön, etnicitet, religion, kultur eller social bakgrund har samma mänskliga rättigheter som vuxna har, fast man bara är mellan 0-18 år. Enligt FN:s Barnkonvention har alla länder som skrivit under konventionen en skyldighet att lyssna, ta till sig & se till att barn & ungas röster blir hörda. Detta innebär att i alla länder som har skrivit under konventionen har den enskilda regeringen en skyldighet & ett ansvar att rättigheterna respekteras!
Barns situation är en internationell angelägenhet!