Pepparkaksbak!

Här har baket precis startat.

En del av slutresultatet!

En av killarna har en dröm om att gå konstnärs skola & ja, han är faktiskt grym på det han gör!

Kan du förklara ordet salt?

Ja, hur förklarar man ordet salt? Jag kan ju förklara peppar, hus, dörr, platt, tunn, tjock, guld, till och med ordet kanske.....men salt det kan jag inte förklara.
Igår var vi i Filipstad. Vi var där för att baka pepparkakor. Innan vi åkte sa Therese: Om han kommer som sa sist att han inte skulle vara med och baka för det är det bara tjejer som gör. Om han kommer, då blir jag nöjd! Och vet ni vad, han kom! Han var den som kom först, han mjölade, han kavlade, han gjorde granar, grisar och satte in dem i ugnen för att sedan måla dem. Sedan ramlade de in en efter en.
En av killarna säger efter en stund:
- Efter jul ska jag flytta till eget boende!
- Jaha, vad spännande!?
- Är riba bara till för dem som är under 18 år?

När vi sitter där runt bordet så slås vi båda två av känslan, känslan över hur små de är. De är långa, de är killar med mörk röst andra med fortfarande ljusare stämma, men trots att en del av dem är längre och större än oss, långt ifrån alla, och trots deras till en början attityd så finns där hela tiden en nyfikenhet. En nyfikenhet av att få vara med, få veta saker, saker om oss, om samhället de nu bor i, ord, meningar, osynliga regler. De frågar saker, de berättar saker, som känslan av att vara uttittad, att bli kallad elaka saker ute på gatan.

- Nu har jag lärt mig att baka också. Säger en av dem glatt.
- Ja, man lär sig något varje dag. Alla gör det även vuxna. Svarar en av de gode männen som kommit på besök.
Vi sitter kvar en stund och jag börjar ta kort på pepparkakorna, killen har en bättre mobil än mig och vill skicka den till mig via bluetooth, jag har ingen aning om hur man gör. Han frågar mig om det inte är min telefon? Jag skrattar och han hjälper mig.
- Man lär sig något varje dag! Sa jag.

IK-FBKdivision5

 För en vecka sedan berättade vi för våra killar att de skulle spela fotboll & möta ett division 5 lag. Vilket pådrag det blev! På en gång började det diskuteras; jag ska va på topp, du är back! Nej, jag vill inte! Vem ska vara målvakt? Och så höll det på.........Sen planerades det in träning, kl. 7.30 på onsdagsmorgonen var gympa salen i skolan bokad för att köra ett träningspass.
Och så kom då den stora dagen.......I torsdags kväll samlades vi kl. 19.00 för att köra taktiksnack inför kvällens fotbollsmatch. Vi spelade på konstgräs i en utomhushall & kallt var det, men inget kunde stoppa dem. Först körde vi 15x15 minuter, tänkte att det kunde räcka. Det gjorde det inte, de ville spela mer. Båda lagen, så då mixade vilagen och körde i 40 minuter till!

Mångfald, sicket mode ord!

Mångald hit & månfald dit, det är farligt när vissa ord/begrepp blir mode ord & vi slänger med dem lite här & var för att låta duktiga! Blanda, blanda, blanda, ja då ser det bra ut. Utåt sett i alla fall!

Men skapar vi verkligen mångfald genom att mixa ihop en iranier, en man, en muslim, en svart, en vit, en kvinna, en svensk, en homosexuell, en funktionshindrad etc? Handlar inte mångfald om så mycket mer, om att ha förmågan att se varje människa som en individ oavsett de yttre attributen?

När vi hör ett påstående om någon tar vi det ofta till oss som en första hands information och i mötet med den personen lägger vi all vår fokus på att få fördomen bekräftad. Vi glömmer helt enkelt bort att påståendet är andra hands information och att det egentligen borde vara ens egen uppfattning som är första hands informationen. Om vi kunde komma ihåg att det den andre påstod om personen vi möter inte är sanning utan enbart dennes beskrivning av personen skulle vi kunna se individen och därefter bilda oss en egen uppfattning om denne.

 Skulle det inte vara mer spännande om vi vågade mötas och skrapa på ytan för att kunna få fram varje individs hela jag?

Fokus för mångfald borde helt enkelt ligga på likheter och olikheter mellan individer, inte utifrån vår kulturella eller sociala bakgrund.

Du väljer själv om du vågar mötas eller inte för att sedan våga skrapa & sen är det upp till dig vad du vill se; Likheterna eller olikheterna!

Filipstad

Igår var vi i Filipstad igen. Järngänget, Therese, Maya & Linda. Tillsammans satt vi i deras "källare", läste läxor & spelade spel. I dessa stunder kommer, som vi sagt tidigare diskussioner kring livet fram. Hur det är att bo i Filipstad, en liten stad där man lätt blir ut tittad. Ingen som hälsar, ingen som pratar, känslan av att vara annorlunda!
Men det var riktigt kul igår, vi skrattade mycket...riktigt mycket!!!!!!

See ya