Vi träffade Reza för första gången för lite mer än ett år sedan. Vi märkte på en gång att han var en kille med status i gruppen & kände att det vore bra om vi fick han med oss. Första träffen vi hade då så satt vi alla runt ett bord och vi (ledare), berättade lite vad vi hade tänkt att göra och varför vi alla var där. Reza tittade på oss och frågade:
- Måste jag vara här?
- Nej, det är frivilligt.
Reza vände sig mot sina kompisar och sa något, sen resta han sig upp och några följde efter, inte alla men några och de gick. Shit, tänkte vi! Men vad göra så vi körde på.
Reza var med ibland och ibland inte, de gånger han var med var det dystra miner och när vi läste läxor stirrade han irriterat på oss.
Sista träffen vi hade den terminen skrattade Reza. Han skrattade mycket den gången och köpte godis som han delade med sig av till oss.
Idag är Reza den killen som vi har tätast sms kontakt med. Vilket innebär att vi sms:ar någon dag innan det är aktivitet för att tala om vart och när vi ska träffas, så kan han i sin tur meddela de andra. Igår sms vi Reza och han ringde upp oss strax därefter.
- Jag kan inte komma imorgon. Jag är ledig från skolan. Vi firar islamisk jul. Det är bara två killar som kommer med.
- Jaha, okej vad synd. Men vi ses nästa vecka!? Svarade vi.
- Ja, det gör vi!
På förmiddagen samma dag som vi skulle träffas den gången ringer Reza.
- Hej! Jag ringde igår och sa att jag inte kunde komma. Men jag kan komma, jag vill komma idag!
Så vi bestämde en plats och tid för att möta upp Reza så att han också kunde hänga på.
När Reza och de andra killarna tittar oss i ögonen efter varje träff och säger: Tack! betyder oerhört mycket, det är äkta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar